Viva España

Okidoki. Den där utförliga reserapporten… Borde ha skrivit den för länge sedan för att den skulle bli bra och det blev aldrig att jag orkade ta tag i det. Men jag har såklart lagt upp en massa bilder på min bilddagbok och det sammanfattar nog resan bättre. Här blir det istället några spridda tankar och reflektioner:

* Det där med renodlade solsemestrar är nog inget för mig. Nog för att det var skönt att bada i havet och slappa på stranden. Men efter ett par timmar var jag mest bara uttråkad. Som tur var slöade jag aldrig längre än så på playan eftersom det alltid fanns något gammalt moriskt slott eller kanske någon gammal kanon man kunde gå å kika på. Och jag började bli lite lagomt less på värmen när vistelsen närmade sig sitt slut.

* På vandrarhemmet: Andreas har klagat på att hans fötter är skitiga. Han går in på toaletten för att tvätta av dem. A: ”Åh äntligen får jag använda en sådan här!”. Andreas börjar tvätta fötterna. Jag: ”OK, så du gillar inte dyiga bottnar när du badar, men du sticker utan att tveka ner fötterna i den där”. Andreas, lite tvekande ”Men… är det inte det den är till för?”. Jag ramlar omkull i en skrattande hög på min säng (vet inte om jag skrattade åt eller med honom… eller jo det gör jag) och sedan förklarade jag.

* Första gången någonsin i Spanien och jag lyckas vara där samma dag de vinner sitt första stora mästerskap sedan 1964. Galet.

* När vi hyrde bilen blev vi erbjudna en större modell. Vi tackade nej och det var ett mkt smart drag. Vår lilla bil kunde parkera i de minsta fickor och kunde göra U-svängar på de smalaste av vägar. A sa att Kia, som vi döpte henne till, var som en medresenär. Hon behövde åxå någonstans att bo på nätterna och mat emellanåt.

* Dagstrippen Tangier kostade mer än den smakade. Ändå var känslan av att sitta och dricka marockanskt te i de gamla delarna av staden värt det.

* Spelar ingen roll hur billigt det är, vandrarhem/hotell utan AC går bort. I alla lägen.

* Gibraltar var apcoolt (ho ho ho).

* Andreas visade sig vara en riktigt fena på spanska, vilket var otroligt praktiskt.

* Natten efter resan till Tangier drömde jag att jag var hemma i Umeå och skulle åka taxi från Tomtebo och ner på stan. I drömmen frågar jag taxichauffören vad resan kostar och han säger ”6 euro, special offer only for you my friend. I’ll take you downtown, you can bring friends, I show you around”. Jag frågar honom igen om priset. ”Yes of course!” säger han ”13 euro and then we’ll see when we get there. 15 euros maybe more” I drömmen suckar jag och sätter mig i taxin. I sängen på vandrarhemmet vaknar jag svettig med ett ryck.

* Granada var lite av ett helvete att köra i. Så det var Andreas som fick ta de passen.

* Alhambra sägs vara europas vackraste byggnad. Jag kan inte göra annat än instämma. Har inte sett alla byggnader. Inte sett Versailles, Vinterpalatset i st Petersburg eller Peterskyrkan i Rom (den lär jag iof få se i höst). Men jag har svårt att se vad som skulle kunna mäta sig med det här.

* Alhambra var magiskt. Jag måste säga det igen. Fick samma känsla som jag fick båda gångerna jag var i New York. Känslan av att man till varje pris måste tillbaka. Känslan av att det är otänkbart att leva ett helt liv utan att få uppleva det igen. Och det är bara NYC och Alhambra som gett mig den känslan (än så länge).

* På väg från Granada stannar vi på en liten restaurang i en liten liten håla mitt ute i öknen. De första vi träffar på där inne är svenskar som testkör lastbilar åt Volvo och samtidigt ska försöka sälja lastbilar åt sagda företag.

* Senare samma dag kommer vi fram till San José. Ett litet samhälle som ligger vid havet mitt i en nationalpark. För att ta sig dit är man tvungen att åka av motorvägen och sedan ta sig på smala slingriga vägar i några mil innan man är framme. En lugn avkrok som mest besöks av wannabe-hippies och någon enstaka backpacker. Kvällstid förvandlas strandpromenaden till en marknad där hippiesarna säljer tingeltangel och vilka träffar vi där? Jajamen, samma svenskar igen! En av dem är väldigt reserverad och det visar sig att han inte riktigt litar på slumpen utan misstänker att vi är industrispioner.

* Att bada vid några av medelhavets vackraste stränder förtar inte känslan av en stilla svensk insjö. Same yet very different.

* Jag fattar vitsen med siesta. Att vara ute mitt på dagen i den värmen… nej tack. Som guideboken beskrev det ”These hours are best spent sleeping. Or in a bar. Or both”.

* Mini Hollywood. En otroligt smaklös themepark uppbyggd kring kulisser från gamla westernfilmer som spelats in där ute i öknen (dollartrilogin, once upon a time in the west mfl). En första klassens turistfälla. €20 i inträde. Mördande hetta. Jag irrade omkring, däckad av ett lindrigare värmeslag. Showen inne på saloonen var otroligt pinsam. Ändå ser jag tillbaka på den dagen och tänker att ”Det var fan rätt kul ändå”

* Den där otroliga känslan av lotterivinst när man inser hur priviligerad man är som får uppleva och se sådana här saker.

* Och när jag trodde att jag sett allt fick jag se Andreas tvätta fötterna i en bidé.

~ av John den onsdag, juli 16, 2008.