Umeå har varit helt ofattbart grått idag. Och det tog en vecka innan min nya cykel fick puktering, så den är inlämnad. Och en huvudvärk som först fick tinningarna att explodera och som sedan övergick i migrän. Jag sov någon enstaka timme när jag kom hem från jobbet. Innan det fick jag reda på att det var rep idag, vilket var ngt av en nyhet faktiskt. Somnade. Vaknade av en slump och såg ett sms som berättade vilken tid det var rep. Kollade på klockan, kastade på mig kläder och hann precis på bussen.

Väl vid repet hann jag bara vara med en och en halv timme innan jag var tvungen att åka hem för att hinna plugga MEN, och här är min poäng, det var de bästa 90 minutrarna på hela veckan.

Sedan hem igen med huvudvärk och subwaymacka. Det hade kanske inte hjälpt att jag inte ätit på hela dagen. Pluggade och kollade på fotboll. Med huvudvärk. Knaprade migränmedicin och värken försvann så småningom. Funderade på att gå till jobbet (ca 7km) men bangade. Tog buss istället. Och nu är jag på jobbet igen.

Vill ni fortfarande att jag ska uppdatera oftare? Det blir inte så mkt roligare än såhär.

Sitter och kollar på X-Men Origins: Wolverine. Hade höga förväntningar på den som försvann två minuter in i filmen. För något år sedan läste jag första delen av serien. Den var skitbra och när jag såg att det skulle komma en film så var det serien som var min referens. Tokpepp följde. Tänkte att första delen av serien skulle passa bra att göra en hel film av.  Men…

Efter två minuter hade man klarat av den fantasiska scenen som hela första delen av serien bygger upp till… fast man gjort den sämre genom att plocka bort en viktig bikaraktär, introducera två släktskap och en ”LukeIamyourfather”-scen som inte alls finns med i serien och allt detta gör storyn sämre.

Sedan snabbspolar de storyn under förtexterna. Så jag som hade sett fram emot en brutal och intrigfylld uppväxtskildring blev väldigt, väldigt besviken.

Två minuter. What a waste.

Fy fan vad sur jag blev. Så nu sitter jag och skriver och kollar samtidigt. ”Jaha, en till explosion.. gääääsp”.

—

Sedan har jag hört klagomål på att jag aldrig skriver blogginlägg. I beg to differ. Det här är mitt 13e inlägg den här månaden. 13 inlägg på 22 dagar. You do the math. Tror ni mig inte är det bara att räkna. Två inlägg här och nästan ett dussin inlägg på min andra blogg.

—

I övrigt det gamla vanliga. Jobbar och pluggar and that’s about it. Kan skryta med att jag var ett ynka poäng från att spika första tentan. Är redan nu i valet och kvalet över om jag ska skriva uppsatser i pedagogik eller psykologi nästa höst. Pedagogik är förvisso lite roligare och mer engagerande. Psykologin å andra sidan känns som ett lättare och mindre flummigt område att röra sig i. Plus att det redan på de här grundkurserna haft en enorm fördel av min biologutbildning, och det vore ju jäkligt trevligt att kunna dra lite nytta av den.

—

Jag ni ser ju hur intressant det blir när jag försöker skriva här. Bloggens framtid fortsatt osäker, men i nuläget känns det här upplägget rätt bra..

Både X-tina och Andreas har lagt ner sitt bloggande. Samtidigt har Emman förvandlat sin blogg helt. Den är numera utan tvekan den bästa modeblogg jag skådat. Den enda modeblogg som känns ens det minsta vettig. Läs den!.

—

Vi avslutar med ngt meningslöst, barnsligt och roligt.

Dagen bjöd på en hejdundrande egotripp. Fick ett meddelande via Facebook. En snubbe i Libanon undrade om jag var ”the John Andersson”. Som i ”the one who is a member of Amandine”.  Snubben som undrade om jag var jag drev en skivaffär i Beirut och hade alltså på den vägen blivit bekant med vår musik. Blir alltid lika förvånad över att höra att det finns människor utanför den omedelbara vänkretsen som känner till oss. Jag menar, med tanke på hur lite aktivitet det varit kring bandet på sistone så är det knappt så att jag känner till oss längre.

När vi liks pratar om bandet så har det dykt upp två gamla spelningar som the John Andersson gjorde med sin eminenta poporkester under den andra USA-turnén våren -06. Det rör sig om de turnéns två avslutande spelningar i Chicago. Den ena från Lakeshore Theatre och den andra från Schubas Tavern och när ni ändå håller på och lyssnar kan ni lyssna på Fruit Bats spelningar från samma kvällar (det var som bekant Fruit Bats vi var förband åt), HÄR kan ni lyssna på deras spelning på Lakeshore och HÄR är deras spelning på Schubas.

I övrigt har jag haft min första salstenta sedan hösten 2003. Jag vill inte vara kaxig men är visst det ändå. Jag tror att jag borde kammat hem ett VG. Sedan har RPG-kampanjen kört igång igen och repandet med nybandet är roligare än någonsin.

Ingen av mina bloggar har fått den kärlek och omtanke de förtjänar den sista tiden. Och de är inte de enda som blivit försmådda när skolschemat och jobbschemat har gjort det omöjligt att göra annat än att jobba och läsa. Det var en som värst under torsdag/fredag, då jag var hemma i 90 minuter under en 36-timmarsperiod, men då var det ett rep inblandat också.

Jag får ju skylla mig själv som fick för mig att börja komma ikapp med pluggandet. Nog för att det är under kontroll, och inte för att jag är sårdeles orolig,  men jobbet måste ju göras. Annars blir det som när Sverige mötte Malta med det undantaget att ingen maltesisk mittback kommer till min räddning på fredag.

Så jag har varit galet upptagen och tämligen asocial. I princip har mitt enda umgänge varit mina kursare. I går åt vi  kinamat och spenderade resten av kvällen åt att spela ”Maffia” på Marieberg… eller om det var Mariedal. En sådan lägenhet som Lenan bodde i förr fast spegelvänd.

I övrigt har jag blivit mkt piggare och har mer energi nu än innan jag började plugga. Så det känns otroligt bra att vara tillbaka. Förhoppningsvis håller det i sig även när de första tio poängen är slut och mjukstarten är avklarad.

—

Sedan har jag irriterat mig på att Defying Gravity redan läggs ner efter 8 avsnitt. Ingen vet om de resterande avsnitten av säsong 1 kommer att sändas. Jag hade hoppats på en riktig långkörare. Hur kan det gå fel egentligen? Det är ju som Lost fast i rymden. Ska inte kunna gå fel. Rekommenderar alla att se de avsnitt som man kan ”få tag på” eftersom slutet på avs 8 faktiskt funkar som halvtafflig oplanerad säsongsavslutning.

—

Storstädade replokalen i torsdags. Kanske var det mer än så som städades och slängdes i soporna för det kändes som att allt gick så otroligt mkt bättre. Plötsligt var det sådär hejdlöst kul att spela musik igen. Det var faktiskt ett tag sedan den kicken infann sig.

—

Till sist har det oväntade inträffat att det dykt upp (åtminstone en början till) en modeblogg. Och det som är ovanligt är att det är en fantastisk modeblogg och inte en sådan man blir deprimerad och arg av. Normalt slickar jag hellre på ett elstängsel än läser om vad just DU har på dig idag. Men det här var banne mig bra grejer! En modeblogg helt i min smak!

Normalt vänder man ju på dygnet av misstag. Man är lite slarvig och det är ju tråkigt att gå å lägga sig i onödan. Men nu var första gången som jag vände tillbaka dygnet av misstag. Jag trodde att jag skulle upp tidigt och ha föreläsning och lade mig således strax efter midnatt (tidigt i min värld). Precis innan jag släckte så kollade jag i kalendern för att kolla vilken lärobok jag förväntades ta med. Då ser jag att föreläsningen inte börjar förrän kl 13 (som varit brukligt de första två veckorna). Man är ju lat, så inte orkade jag kliva upp igen. Det var bara att sova det och kontemplera sitt misstag.

Hur som. Jag var på väg i säng tidigt även i afton. Men så började jag kolla på gamla foton och sedan gamla videoklipp från turnéer. Skulle jag aldrig ha gjort. Finns inte en chans att jag kan sova nu. Så kan jag väl försöka pressa ur mig ett blogginlägg istället trots att det inte finns ngt vettigt att skriva om. Men bilderna från england gav mig iaf ett uppslag till inlägg till den nya bloggen.

Underligt förresten att jag har tre ggr så många läsare på den här bloggen – som uppdateras varannan vecka i bästa fall – som på den nya bloggen som jag försöker uppdatera varannan / var tredje dag.

—

Vad kan jag skriva om här då… Första repet efter sommaruppehållet  med inte längre så nybandet idag. Gick väl sådär. Det verkade bara vara jag som hade lite dålig koll på hur låtarna gick. Nytt band, samma virrhjärna. Det blir väl bättre. Huvudsaken vi fick träffs igen.

Jag hade inte helt lätt att hänga med, kanske en bieffekt av att jobba 80% och plugga 100%. Så lämpligt då att vi värmde upp genom att jamma fram en låt om inlärnings-svårigheter.

Ackorden? A D H D.

Ho Ho Ho. Hi Hi Hi. Ha Ha Ha. He He He.

Ja jag VET att det heter B och inte H men ADBD gör man inga dåliga skämt om.

—

Anna efterlyste inlägg om universitetet. Inte så mkt att säga. Det går folk i min klass som började första klass samtidigt som jag började läsa min första kurs en gång i tiden. I kid you NOT.

Sedan har vi några citat som lärarna kläckt ur sig på föreläsningar… och det här är bara de första två veckornas skörd:

”Alltså… logik i sig är ju inte logiskt”

”Ni ska ju inte tro att ni någonsin kommer att få reda på någonting”

”När en svensk pratar engelska låter det lite gulligt. Men när en amerikan försöker prata svenska låter det som en motorsåg.” (sagt av en amerikansk/svensk lektor)

”Något är relativt endast gentemot något oföränderligt. Så om allt vore relativt skulle  ingen relativitet vara möjligt. Jag skulle snarare säga att inget är relativt.”

Jag gjorde alltså slag i saken och öppnade en blogg enbart för mina
förvirrade tankar kring mina favoritlag och deras respektive ligor på
http://blueisthecolor.wordpress.com

Tillbaka efter en rasande trevlig helg i den kungliga hufvudstaden. Hängde med Bosse och det var trevligt eftersom det är sällan man får tillfälle att prata fotboll och rollspel till klockan tre på natten nuförtiden. Såg Inglorous Basterds på Rigoletto och det var roligt eftersom det var Tarantinos bästa film på bra jävla länge och den sågs i stans största biosalong. Och jag spelade en hel del Little Big Planet och det var kul eftersom det är ett barnsligt och charmigt spel.

—

Men framförallt såg jag Coldplay på stadion och det var bra på otroligt många sätt.

Två citat från recensioner som på ngt sätt sammanfattar det hela:
* ”Hur kan ett band som är så tråkiga på skiva vara så bra live?”
* ”De vill inte vara världstjärnor. De vill vara dina kompisar”

Jag gillar deras hits men även om jag samlar ihop deras bästa så har svårt att lyssna på dem längre än en halvtimme utan att bli uttråkad. På stadion körde de på i knappt två timmar och det var inte en död sekund. Visst. Scenshowen och fyrverkerierna gjorde sitt till. Det superba ljudet likaså.  Men det som verkligen gjorde det var:

1) Bandets attityd. Det var på bra humör. Jag fattar inte att man kan vara så avslappnad på en så stor scen.  Har aldrig sett ett band få en konsert inför 33.000 människor att kännas som ett litet klubb-gig. De hade bra mellansnack. De verkade fortfarande bli tagna av att sjukt massa folk kommer och ser dem spela och var tacksamma för att alla tagit sig dit för att lyssna. Plus att alla som var där fick en CD med sig hem.

2) Publiken. Jag har sällan upplevt en publik som varit så med på noterna. Stämningen i folkhavet var helt otrolig. Alla var glada. Ingen aggresiv trängsel, bara pepp. Allsången på Fix You och Viva la Vida var bland det häftigaste jag varit med om.

OK, så där stod jag med ett leende på läpparna och blev alldeles glad och fortsatte vara glad hela konserten och flera dagar framåt.

Naturligtvis har jag lagt upp lite klipp. Setlistan finns här nedanför och låtarna i fet stil kan ni klicka på för att komma till motsvarande youtube-klipp.

Violet Hill
Clocks
In My Place
Yellow
Glass Of Water
Cemeteries Of London
42
Fix You
Strawberry Swing
God Put A Smile Upon Your Face
Talk
The Hardest Part
Postcards From Far Away
Viva La Vida
Lost!
Green Eyes
Til Kingdom Come
Billie Jean
Politik
Lovers In Japan
Death And All His Friends

—– E N C O R E —–

The Scientist
Life in Technicolor II

Och i sann arenarockanda avslutades det hela med ett fyrverkeri

—

I övrigt har jag en vecka ledigt innan både skola och jobb börjar. Måste ut och jaga kurslitteratur. Vad gäller jobb så får jag gå upp i tid och det innebär fler kvällar och helger… och pengar.

—

Har funderingar på att starta en separat sportblogg så jag har ngnstans att göra av alla förvirrade tankar, tveksamma tips, felaktiga slutsatser och ologiska analyser rörande främst Premier League. Mina tankar på en antimode-blogg och en rymdparti-blogg gick om intet innan jag hann börja, men den här idén har kanske bättre förutsättningar för att bli av.

Tajming. På 6 veckor jobbar jag ett enda dagpass. Naturligtvis sammanfaller detta pass med den engelska ligapremiären och naturligtvis är Chelseas match den enda av de 4 matcher som C+ sänder som jag inte hinner se ngt alls av. FRUSTRATION!!!

Och säsongen är efterlängtad. Det har inte funnits något som underhållt sportintresset över sommaren. Inget VM, EM eller OS. Men nu är det igång. Och jag sitter på jobbet. Nåväl.

Känns som att jag borde göra som så många andra och tippa och sedan när säsongen är över kan ni få skratta åt mig.

—

ENGLAND

1) Jag tror och hoppas att Chelsea vinner PL och tar sig åtminstone till semifinal i CL. Med tanke på mina sympatier är det inte särskilt överraskande och jag instämmer också med de flesta tips jag läst från olika fotbollsskribenter (främst från Aftonbladet, BBC, ESPN, the Guardian och Sky Sports). CFC har inte gjort mkt väsen av sig på transfermarknaden vilket ger en visst stabilitet i laget. Dock tror jag de får problem på sikt om de inte påbörjar en föryngringsprocess. Jag hade gärna sett att Deco och Ballack försvunnit och pengarna investerats i några yngre förmågor. Fråga mig inte vilka. Ancelotti är ett oprövat kort i EPL men jag tror han är rätt man på rätt plats, även om jag hellre sett att Hiddink stannat kvar. CFC har ett väääldigt lätt schema den första tiden och kan öppna med full pott efter fem omgångar MEN ”sämre” lag har ju en tendens att öppna starkt och CFC är ett av lagen alla andra lag vill slå (dåligt översatt från engelskans ”the team to beat”) och tappar man för många poäng under den perioden…

2) Moving on. Jag tror att ManU kommer tvåa. Och att de säkert tar sig till final i CL i år igen. Det sistnämnda har med vinnarkultur att göra. Och Ferguson. Oavsett om Owen gör succé eller praktfiasko så ska det bli intressant att se.

3) Trea: Pool. Liverpool är världsmästare i överprestation och kommer att gneta till sig tillräckligt många poäng för att hamna i toppen. Såklart. Tror inte de kommer att vinna. Förra året gjorde de sin bästa säsong på väldigt väldigt länge men lyckades ändå inte vinna den efterlängtade titeln. De har Gerrard och Torres och det är fanimej inga dåliga grejer, men som lag… orkar de ta hem lika många poäng som förra säsongen? Och  jag blir lite fundersam när många som tippat dem som segrare plötsligt tappade all tilltro till dem efter att Xavi Alonso skrev på för Real Madrid. Om Alonso var det som allt hängde på… har man inte en del andra problem då? Likförbannat kvartsfinal i CL där de åker ut… sannolikt mot CFC.

4) På fjärde plats hittar vi Arsene Wengers ständigt pågående experiment. ”Ja men i år kommer pojkarna attt ha växt upp och talangerna kommer att blomma ut”…. eh, nej. Det kommer de alltså inte. Arsenal hamnar på den sista PL-platsen lite på nåder. Helt enkelt för att lagen som lurar lite längre ner inte blivit tillräckligt bra… än. I CL tar de sig till kvartsfinal eftersom fjärdelaget i EPL sannolikt kan klå mästarna i vilken annan liga som helst utom möjligtvis den spanska. Sedan tror jag att de - i brist på utsikter att göra bättre ifrån sig i ligan än i fjol – kommer att sikta in sig på ngn av de två inhemska cuperna. För de måste få in en titel snart, de har väl inte vunnit ngt sedan de gick obesegrade genom ligan säsongen 03/04… annars ligger han snart lite risigt till, Wenger.

I övrigt ska det bli intressant att följa…

* ManC och deras galacticos light. ManC har EPL’s fattigaste fans (i ngt sorts genomsnitt som kvällspressen räknat ut) och jag unnar dem (fansen) en framgång. Intressant att se vad Tevez hittar på när han förhoppningsvis får lite mer utrymme. Men trots alla halvstjärnor kommer Steven Ireland att vara bäst på plan.

* Spurs. För att spurs är spurs och vad som helst kan hända när Redknapp är i farten.

* Stoke & Hull. Förra årets överraskningar. Ska de klara av att hålla sig kvar i år igen? Tror till skillnad från många andra att Hull kan lyckas med det på ren jävlaranamma.

* Everton. Låt oss inte glömma Everton. Det pratas alltid om Spurs, ManC och Villa när 5e platsen diskuteras. Men vilka var det som de facto slutade 5a förra säsongen? Just det.

* Sist men inte minst… eller fel. Sannolikt minst: Wolverhampton Wanderers. Varför intressant? Wolves råkar vara mitt andralag. Efter CFC håller jag på Wolves. Det hela är mkt enkelt. Jag var ett lättpåverkat barn. Pappa håller på Chelsea och mamma på Wolves. I köket i huset jag växte upp hängde en CFC-vimpel och en Wolves-vimpel. På mornarna dricker pappa te ur sin CFC-mugg och mamma dricker kaffe ur sin Wolves-mugg. Har dock ingen som helst koll på hur manskapet från Molineux ser ut i år. Det jag vet är att de sannolikt åker ut så det ryker om det. Men jag hoppas hoppas hoppas att de inte gör det.

—

ITALIEN

Annorstådes då? I italien kommer Inter att vinna ligan. De har skött sig utomordentligt på transfermarknaden. Som en kommentator på ESPN-soccernet uttryckte det (på ett ungefär och fritt översatt): ”Man får Eto – en av världens bästa spelare. Man får låna Hleb i ett år med option att köpa loss honom efter ett år. Och man blir av med en av världens mest överskattade spelare”. I CL åker de ut i åttondelen… som vanligt.

Däremot så tror jag att Juve klarar sig bättre i CL och att de kommer tvåa i ligan. Jag har inte så mycket att backa upp det påståendet med annat än de matcher jag såg dem spela i förra säsongens europaspel. Jag säger att de tar sig till kvarten i år. Det är ett tips, ok. Ingen vetenskap.

Annars borde ju seria a vara ganska intressant. Vilket lag som helst kan kollapsa när som helst, speciellt milan & roma. Och ett antal lag kan hota topplagen. Genoa gick riktigt bra i fjol. Fiorentina var i semifinal i UEFA-cupen här om året och Napoli (av alla lag) sägs ha ngt stort på G. Synd att fotbollen är så erbarmeligt tråkig bara… annars kanske man hade brytt sig.

—

SPANIEN

Till sist Spanien. Ska barca fortsätta ånga på? Jag tror det.  Jag säger vinst i la Liga och åtminstone semifinal i CL men hoppas jag har fel. Men vad i h-e ska de med Zlatan till? Jag citerar vad en brittisk sportjournalist baserad i Italien sa i BBC World Football ”I was shocked when I heard Ibrahimovic had signed to Barca. He is a grown up bully who could very well destabilize the whole team”.

Och man måste säga ngt om Real Madrid. Jag känner sympati för den klubben. Jag har pluggat med en Madrinista med påbrå från den spanska huvudstaden. De har kanske världens bästa arena. Kanske de snyggaste dräkterna i europa. Och folk hatar dem för ungefär samma anledningar som man tycker illa om mitt kära CFC. Och varken mitt hjärta, hjärna eller samvete kan förmå sig att tycka illa om en klubb där Zidane spelat. Tyvärr har de också en tendens att värva spelare jag avskyr. Ronaldo är den senaste. Usch. Och Fy. FY FY FY.

Men hur som helst. Det ska bli ruggigt intressant att se Galacticos 2.0. Det där med att värva stora spelare är ju inget nytt i den här klubben. Det ska visst ha börjat när Santiago Bernabeu värvade di Stefano på 50-talet och sedan har de egentligen aldrig slutat. Den första omgången Galacticos gick det ju inte så bra för som förväntat. Återstår att se hur det ska gå den här gången. En skillnad är dock att när man värvade Beckham, Figo, Zidane, Ronaldo d.ä., osv så behövde man inte konkurrera på marknaden med ryska oligarker, thailändska bortkuppade premiärministrar, förenade arabemirater, amerkanska miljardärer osv. Hur som helst. Jag tror de kommer tvåa i ligan men de kan vinna om Barca har svårt med motivationen efter förra årets dubbel. I CL åker de ut i åttondel… igen.

Annars kommer jag även i år att sitta och smyghålla på Espanyol i den spanska ligan. Har en softspot för mindre lag i stora städer. Nu har man en ny stadion och en lagkapten som tragiskt dog, plötsligt och oväntat. Kanske kan dessa faktorer tillsammans vara lite tändvätska?

Att jag sympatiserar med Real Madrid och Espanyol säger väl förresten en hel del om vad jag tycker om Barca.

—

Nu får det vara nog. Nu ska jag kolla TextTV och kolla hur det gick i premiären för det enda lag jag, när det kommer till kritan, verkligen bryr mig om.

Bröllop i går. Han dök upp. Hon sa ”ja”. And there was much rejoysing.

Jag tror iaf att hon sa ja. Forsen vid jäderfors holme brusade så pass att det inte gick att höra vad de sa där framme vid podiet. Men av reaktionerna att döma antar jag att allt gick som det skulle. Jag var kanske inte helt koncentrerad, höll som bäst på att varva ner efter en synnerligen stressig förmiddag. Plus att jag var lite nervös för min musikaliska medverkan som komma skulle.

Nå, vi backar bandet. Mina föräldrar hälsade på några dagar uppe i Umeå i veckan. Så jag liftade med dem till Gästrikland. Så även Papa Chris som även han skulle på bröllopet. På vägen ner stannade vi på en av de mest bisarra vägkrogarna jag haft det tveksamma nöjet att besöka. Men det stället förtjänar ett eget inlägg senare.

Förmiddagen hade gått åt till att repa i studion i Gävle. Lånade bil av brudgummens släkting. Så jag fick köra automatväxlat för första gången. Sedan plockade vi ihop all utrustning i bilar, körde iväg till holmen, lastade ur och fick sedan skynda hem för att ducha och byta om. Men det fanns de som hade det värre. Brudparet tex, som förutom giftermålet mer eller mindre egenhändigt lagade mat åt 65 pers. Eller Fredrik som var toastmaster och försökte bringa ordning i kaoset.

Det kunde dock ha tagit en ände med förskräckelse. Brottarn och hans sambo hade åkt ända från uppsalatrakten och skulle göra en sista sväng på väg mot festplatsen 50 meter bort då ngn fartdåre bakom får för att han ska köra om och drämmer rätt in i sidan på bilen. Båda bilarna hamnar, ordentligt kvaddade, i diket. Tack och lov klarar sig alla inblandade utan några skador alls. Efter en rutinkoll på sjukhuset dök de upp några timmar senare.

Ja det var ju kanske det minst otippade bröllopet någonsin. De har ju varit ihop i 10 år! Men vigseln var jättefin. Middagen fantastisk. Desserten tamejfan ännu bättre.

Mingelfaktorn rätt hög. Träffade en hel del folk som jag kände back in the days, sedan tappat kontakten med och som nu visade sig känna brudparet. Gamla scoutledarkolleger, gymnasieklasskompisar och kollektivkamrater.

Precis som på Bosses bröllop nästan exakt ett år tidigare (det diffade på en dag) fick jag den stora äran att medverka på bröllopsvalsen, den här gången med Kristina och Börje, som f.ö. fått samlingsnamnet KBö (att jämföra med TomCat, Brangelina, KundO & AmBoo). Senare under den öppna scenen framförde den nybildade bröllopsorkestern (bestående av mig själv, Bosse, X-tina, Ovar och Papa Chris) en låt av Wilco och en av Neil Young. Och efter att Ool fått framföra den serenad han komponerade åt Kerstin under scensexan (videoklipp kommer!) så körde vi (dvs 80% av Amandine) Halo… precis som på Bosses bröllop exakt ett år tidigare (nu hade klockan passerat midnatt). Så trist att Andreas var i Vietnam och inte på bröllopet. Ove gjorde ett bra jobb bakom trumsetet men det är bara Andreas som kan sätta ett helt klockrent ”rap bab, da-dish” som inräkning.

Jag vet inte vad mer det finns att säga. Det var en jättetrevlig kväll.

Idag, efter att ha skjutsat Chris till stationen så åkte jag upp till wenge (hemma hos föräldrarna över bröllopet) för en dagen efter pizza och allmänt häng. I morgon far jag hem till Umeå igen. And that’s about it.